Läsaren i texten. Varje roman måste ha en berättare, opersonlig, men inte nödvändigtvis en skildrare. En skildring är varje framkallande av eller surrogat för läsaren inuti texten och den är en retorisk plan för att kontrollera eller komplicera den riktiga läsarens respons på utsidan av texten. Exempelvis användes i victorianska romaner det välkända, "Kära Läsare". I Kiplings roman, Mrs Bathurst, är Jag också skildraren av historien genom tre andra karaktärer som i sin tur byter mellan rollerna.
Vädret. I början av 1800-talet pratade författarna mycket om naturen och det beror på att uppskattningen för den fick stor plats under romantiken. Det var likadant inom poesin och konsten. Romanförfattaren är i den lyckliga positionen att han kan göra vädret passande till vad han vill uppnå i texten. I Jane Austens, Förnuft och Känsla skildras hur Mariannes syster kommenterar hennes lovsång till hösten: " Det är inte alla som har din passion för döda löv." I Jane Austens roman Emma, kapitel 15 och 16, ges snön stor uppmärksamhet då vädret är relevant för historien men beskrivningen är helt och hållet litterär.
Den här gången kan du försöka använda dig av tidsskiftet som jag nämnde tidigare. Gör det på ditt sätt som du upplever är äkta. Varför inte också försöka ta med betydelsen av vädret i texten och arbeta fram en viss stämning genom det. Tänk också på när du använder dig av en berättare, att den egentliga betydelsen är att läsaren ska kunna gensvara till något som upplevs trovärdigt och för texten framåt.
The Reader in the Text. Every novel must have a narrator, impersonal, but not necessarily a narratee.The narratee is any evocation of, or surrogate for, the reader of the novel within the text itself. This can be as casual as the Victorian novelist´s familiar apostrophe, "Dear Reader" or as elaborate as the frame of Kipling´s "Mrs Bathurst", in which the I narrator is also the narratee of a story told by three other characters who themselves are constantly swapping the roles.
Weather. In the nineteenth, novelists always seem to be talking about the weather. This was the consequence partly of the heightened appreciation of Nature engendered by Romantic poetry and painting. The novelist is in the happy position of being able to invent whatever weather is appropriate to the mood he or she wants to evoke. In Jane Austen´s novel, Sense and Sensibility, Marianne`s sister says: "It is not everyone who has your passion for dead leaves", after Marianne´s autumn rhapsody. Also in Austen´s novel Emma, chapters 15 and 16, snow represents practical bearing on the social life of her characters, rather than a metaphorical index of their inner lives. The weather is described because it is relevant to the story, but the description is quite literal.
This time you can try to use the time shift I mentioned eralier. Make it in your own way and be sure it is real and not a fake. Why don´t you also use weather as an important tool in order to create a special atmosphere. Last but not least, you can use a narrator, which gives the story a real meaning and is able to move the story forward and makes it true in the eyes of a reader.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar